Förändrad rovdjursförvaltning, tro de?

Förändrad rovdjursförvaltning, tro de?

 

EU-parlamentet har i veckan röstat för en förändring av EU:s Naturvårdslagstiftning, vilket innebär att man vill kunna ändra olika arters skyddsstatus. Detta är ju lovvärt, men man undrar varför samma parlament för drygt ett år sedan röstade emot en modernisering av Art-och habitatdirektivet (AoH). Syftet då var just att kunna ändra olika arters skyddsstatus, som sedan 1992 då AoH lanserades, vuxit okontrollerat.

Våra myndigheter har genom åren alltid hänvisat till AoH när problemen med varg blivit allt större. Marginella licensjakter med i bästa fall ett tjugotal djur har beviljats, allt med hänvisning till AoH:s rödlistning när kraven på långt större tilldelningar höjts.

I AoH:s Artikel 2 finns tydligt uppsatta kriterier hur de olika medlemsländerna ska handskas med sin vargpopulation i förhållande till de människor som bor i områden med varg! I Artikel 16 beskrivs sedan de kriterier som måste uppfyllas för hur en befolkning ska få undantag från en arts strikta skydd och kunna jaga rovdjuren för att skydda sina tamdjur!

Men, dessa artiklar är emellertid skrivna så att det är upp till den som läser dom att göra sina egna tolkningar.. Tittar man på hur svenska myndigheter agerat, kan man tydligt se hur man läser och tolkar EU-s lagstiftning som det passar och plockar sedan ut de bitar som passar in i den egna agendan! Man följer inte ens den senaste Rovdjurspropotionen från december 2013.

Man kan som exempel ta samernas kamp mot rovdjuren. Varje år tar rovdjuren ca. 25 % av renarna. I den senaste Rovdjurspropositionen bestämdes det att predationen skulle ner till 10 %, men inget har hänt. Vissa rovdjur som kungsörn är helt skyddade oberoende hur mycket renkalvar dom tar..Nästan lika illa med järv, björn och varg.

Riksdagen bestämde också om en vargpopulation från 170 – 270 vargar. Detta gillades sedan inte av Naturvårdsverket som skrev upp taket till minst 300 vargar!

Vi kan också betrakta hur myndigheterna hanterar säl och skarv. Två arter som inte åtnjuter samma strikta skydd i AoH:s Bilaga 4. som vargen har. Våra tre sälarter är listade i Bilaga 5 medan skarv blev borttagen ur Fågeldirektivets hösta skydd, Bilaga 1, 1997 och är därefter inte listad. Säl har sedan 70-talets 5-6 tusen djur förökat sig till 100.000 tals i Bottenviken,Bottenhavet och Östersjön. Skarv som betecknas som en invasiv art har de sista åren spridits sig i lika stora populationer som säl utefter våra kuster norrut med döda kustområden och utarmat fiske som följd.

Det märkliga är att våra myndigheter, Hav-och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket har ett striktare skydd för dessa arter än för t.ex. varg, lo och björn som åtnjuter AoH:s starkaste skydd i Bilaga 4. När man hos dessa strikt skyddade arter kan utöva viss licensjakt kan man vad beträffar säl och skarv endast utöva marginell skyddsjakt!? Myndigheterna skulle kanske ägna mer tid åt att minska predatorernas antal i havet istället för att som nu lägga allt krut på begränsningar av kustfisket.

Naturvårdsverkets olika tjänstemän kan som synes rida på en arts generella skydd, ett skydd som alla arter har oavsett hur stor dess population är och och därigenom kringgå både EU-skyddsnivå såväl som nationell för en egen agenda!

I ljuset av ovanstående exempel är jag skeptisk till att EU-parlamentets nya inställning till rovdjur ska kunna bidra till någon förändring och ändrad inställning hos våra svenska myndigheter.

 

Miljöministern i veckans interpellationsdebatt: Regeringen kan inte ha synpunkter på länsstyrelsernas vargjaktbeslut!

 

Som jag ser det så ligger de största problemen i svensk rovdjursförvaltning hos tjänstemän på Naturvårdsverket och länstyrelsernas rovdjursenheter. Vi måste få in nytt folk där som gör vad de är ålagda annars hjälper inga omröstningar i EU-parlamentet.

Gunnar Jakobsson

Håknäs

Annonser
Publicerat i Uncategorized

STORA FRÅGETECKEN KRING FÖRVALTNING AV SKARV OCH SÄL

images

sal30F_s

Det finns stora frågetecken rörande det legitima i skarven och sälens förvaltning!

 

Artbegrepp för skarv som anges i förvaltningsplanen 2014.
Denna förvaltningsplan omfattar arten storskarv (Phalacrocorax carbo). I
Europa och Sverige är arten storskarv enligt traditionell systematik indelad i två
olika underarter eller raser (se Johnsgard 1993 och referenser däri),
Phalacrocorax carbo sinensis (ofta kallad ”mellanskarv”) och Phalacrocorax
carbo carbo (storskarvens så kallade nominatras – det vill säga den underart som
först beskrevs vetenskapligt). Det är endast underarten sinensis som häckar i
Sverige, men under vintern och flyttningstiderna förekommer nominatrasen carbo
i varierande antal längst våra kuster. Under fältförhållanden, är det mycket svårt
att säkert skilja dessa två raser åt. En vanligt förekommande missuppfattning är
att mellanskarven utgör en egen art vilket inte är fallet. Den absoluta majoriteten
av världens taxonomer, behandlar carbo och sinensis som underarter av
storskarv, enligt det biologiska artbegreppet (se exempelvis del Hoyo, Elliot &
Sargatal 1992. Snow & Perrins 1998, Birdlife 2013 – samt referenser däri)

 

 

Storskarv var skyddad i Fågeldirektivets högsta skydd, bilaga 1, sedan tillkomsten av direktivet 1979, men togs bort därifrån 1997.  Den finns däremot inte skyddad i nästa steg, bilaga 2, där jakt är tillåten. Då den inte är listad menar myndigheterna följande ” Storskarv är inte heller listad i bilaga 2 vilket innebär att det därmed inte är möjligt att besluta om allmänna jakttider eller licensjakt.” Denna bedömning och ställningstagande måste betecknas som myndighetsmissbruk!

Skarven som nu kan räknas i 100.000- tals längs våra kuster skapar stora olägenheter för ortsbefolkning genom förstörda kustområden och för yrkesfiskarna är det närmast katastrofala inkomstbortfall!

 

Nästa frågetecken gäller våra tre sälarter, gråsäl, knubbsäl och vikare som i dagsläget finns i 100.000-tal i de svenska farvattnen och som återfinns i Art-och habitatdirektivets lägre klassade bilaga 5, i motsats till de större landbaserade rovdjuren som återfinns i bilaga 4, (strikt skyddad).

 

Både skarv och säl går hårt åt fiskbeståndet vilket har blivit kännbart för de kvarvarande kustfiskare som kämpar för sin överlevnad. Det märkliga i allt detta är att både säl och skarv tillåts öka okontrollerat till historiskt höga nivåer och behandlas av Naturvårdsverket som om de vore strikt skyddade när ingen av dessa arter har denna skyddsstatus i Art-och habitatdirektivet respektive Fågeldirektivet.  Det naturliga hade istället varit att ge tillstånd till en väl tilltagen licensjakt, till fromma för både fisk och fiskare. Både säl och skarv torde ledigt klara detta utan att sätta den gynsamma bevarandestatusen på spel! Under 2017 finns dock tillstånd för skyddsjakt på sammanlagt 930 sälar de tre arterna sammantaget med olika förbehåll! Vad gäller skarv kan tillstånd för skyddsjakt ges av respektive Länstyrelse! Skyddsjakter omgärdade med kraftiga restriktioner har dock ingen eller högst marginell inverkan på populationernas storlek.

 

Medan till exempel både varg och björn som tillhör bilaga 4, strikt skyddad,  tillåts att licensjagas, kan säl och skarv endast få tillstånd att jagas genom varsam skyddsjakt. Många med undertecknad ställer sig frågande till denna minst sagt självsvåldiga tolkning av ovan nämnda direktiv och de vägledningar som ges i anslutning till dessa!

Både säl och skarv har genom åren begåvats med allt stoltare och djuplodande förvaltningsplaner alltmedan havet utarmas på fisk när Naturvårdsverket gömmer sig bakom påhittade skydd för säl och skarv!

Naturvårdsverket har att hålla sig till och följa de EU-direktiv som implementerats i den svenska lagstiftningen och inte stifta sina egna lagar!  Jag kräver svar!

 

Gunnar Jakobsson

Håknäs

 

Publicerat i Uncategorized

HUR GÖR VI MED VARGEXPLOSIONEN

Stora oklarheter om vargjakt

På senare tid har jag läst ett flertal artiklar angående den svenska vargjakten och det är uppenbart att det råder oklarheter hos många jägare, men även hos de bägge jägarförbunden, om vad som gäller i fråga om jakt och populationsnivåer på ett rödlistat djur som varg i EU:s Art- och habitatdirektiv.

Oavsett vad regering och riksdag bestämt så tillåter Art- och habitatdirektivet endast att man sätter ett golv för vargstammen. Ett tak får inte sättas på ett rödlistat djur i Bilaga 4, där vargen är klassad. Jakt får endast bedrivas i någon mån som begränsande av populationsökningen, inte för att minska populationen.

Det är denna marginella jakt vi ser i dag när vi till exempel får ”licensjakt” på 24 djur som förra vargjakten. Man kan tycka vad man vill om Naturvårdsverket, men det är enligt detta regelverk de beslutar.

Hur ska man då kunna minska vargstammen, som ständigt ökar och skapar allt större problem i vårt land? Svaret är enkelt. Med dagens regelverk som regleras genom EU:s Art- och habitatdirektiv är det omöjligt!

 

Tre tänkbara vägar

För att kunna få en ändring behövs långtgående åtgärder. Det finns dessvärre bara tre tänkbara vägar.

• Man kan klassa ner vargen till Bilaga 5 i Art- och habitatdirektivet. Då skulle jakten kunna bestämmas på nationell nivå.

Ett sådant projekt drevs under 2015 och 2016. Projektet lanserades av en fransk parlamentsledamot. Många länder i Europa var inblandade. Flera tiotusentals underskrivna dokument om att nedklassa vargen till Bilaga 5 skickades via denna franske parlamentsledamot in till EU-kommissionen.

Resultatet blev att EU-kommissionen skickade ut en enkät, där alla EU-medborgare kunde lämna sina synpunkter på Art- och habitatdirektivet. Av svaren att döma behövdes en modernisering av direktivet, men 2016 röstade EU-parlamentet emot och kommissionen höll med – så allt rann ut i sanden.

• Ett annat tänkbart alternativ är att vår regering och riksdag helt enkelt skrotade EU:s överhöghet över jakten och stiftade nya, för landet mera passande, lagar och sedan ha beredskapen på att ta eventuella böter. Men för detta fordras det vilja.

• Ett tredje alternativ är att helt enkelt lämna EU. Det finns säkert ekonomiska fördelar med ett EU-medlemskap, men för svenska landsbygdsnäringar som tamdjursuppfödning och jakt på klövvilt är det katastrof.

 

Gunnar Jakobsson

Håknäs

Publicerat i Uncategorized

VARGFÖRVALTNING I RUINER

Vargförvaltning i ruiner”

Sedan Anders Bjärvall, verksam i Naturskyddsföreningen och sedermera Naturvårdsverket, släppte ut anden ur lampan i mitten av 1970-talet inom ramen för Projekt Varg, har den svenska landsbygden inte varit sig lik.

Tanken var att hysa en liten stam vilda vargar i nordvästra Värmland. I början var det inga problem, stammen växte sakta och var hanterbar. Men sedan Sverige undertecknade Bernkonventionen och därefter blev medlemmar i EU i mitten av 1990-talet förändrades situationen.

Vi tappade kontrollen över våra egenhändigt inplanterade vargar. Både Bernkonventionen och EU:s art- och habitatdirektiv (AoH) satte sig över vår egen jaktlagstiftning. Detta var naturligtvis inget man räknat med från början.

Problemen ökade. Älgarnas antal minskade starkt, jakthundar dödades och får revs och rop på vargjakt duggade allt tätare.

 

Nya aktörer

Men så började också nya aktörer visa sig på banan. Aarhuskonventionen undertecknades 2005 och där ges, förenklat, folket rätten att överklaga allt miljörelaterat.

I och med detta har olika rovdjursföreningar tillsammans med Naturskyddsföreningen och WWF fått möjlighet att förhindra all förvaltning av vargstammen.

Naturvårdsverket betalar till och med Naturskyddsföreningens advokater för att de ska kunna överklaga verkets egna beslut. Alla dessa överklaganden sker med hänvisning till att vargjakten inte är förenligt med EU:s art- och habitatdirektiv.

 

Ett låst läge

Efter många turer har den högsta beslutande instansen för överklagan av vargjakt hamnat hos Förvaltningsrätten i Luleå. Läget är så låst det kan bli.

Vargstammen ökar dramatiskt och är nu spridd i alla delar av Sverige utom i renbetesområdet. Den jakt som får bedrivas är viss skyddsjakt och en marginell licensjakt, allt inom ramen för art- och habitatdirektivet.

 

Bakbundna händer

Vad kan landsbygdsbefolkningen i varglänen göra? I dagsläget är pessimismen och frustrationen stor. Bägge jägarförbunden i Sverige agerar numera uppgivet.

Ett stort hopp sattes till den modernisering av art- och habitatdirektivet som många ropat efter. Men detta fick inget gehör, varken i parlamentet eller hos kommissionen. Hur kan vi nu gå vidare med våra vargproblem, med händerna bakbundna?

I Sverige kan ingen ljusning ske om inte våra folkvalda i regering och riksdag radikalt ändrar sin rovdjurspolitik.

Vargen utarmar hela landsbygden både på klövvilt, betande tamdjur och andra gröna näringar, men lika fullt ställs inga krav på EU från våra myndigheter på förändring och omförhandling av art- och habitatdirektivets regelverk.

 

Mer överstatlighet

I EU bemöts kritik mot överstatlighet bara med mera överstatlighet. Märkligt att man inte har mera fingertoppskänsla. Storbritannien lämnar och andra kommer att följa efter om inget sker.

EU är ett fredsprojekt men meningen var aldrig att det skulle ske på bekostnad av medlemsländernas landsbygdsbefolkning, viltstammar och tamdjur. Utan mat kan ju också resten kvitta.

Hur ska en utsatt landsbygdsbefolkning kunna tro på en utveckling av sin bygd och en framtid med djurhållning och jakt när trycket från rovdjuren blir övermäktigt utan att de styrande bryr sig?

Är det myndigheternas meningen att folket ska överge landsbygden och plantera skog på allt utanför storstäderna?

 

Paranoida åklagare

Som krydda på moset lägger sedan paranoida miljöåklagare stora polisresurser på att med jämna mellanrum jaga presumtiva tjuvjägare, dock med klent resultat men med stora lidanden för de anklagade som sedan blivit rentvådda.

Detta har endast blivit möjligt genom att myndigheterna höjt straffvärdet för tjuvskytte av varg långt bortom anständighetens gräns. Allt i akt och mening skrämma och hålla landsbygdsbefolkningen på mattan!

 

Gunnar Jakobsson

Håknäs

Publicerat i Uncategorized

ETT HÖGT PRIS FÖR ROVDJURSPOLITIKEN

Ett högt pris för rovdjurspolitiken”

För nära 500 år sedan bröt Gustav Vasa med den katolska kyrkan och vägrade i samma tid betala mera till Hansan. Allt detta gjorde han för att kunna styra landet med dess egna lagar och behålla landets resurser.

I dagens sekulära samhälle har kristendomen ingen politisk makt, men det har den nutida Hansan, EU.

Olika EU-fördrag har ingåtts sedan Sverige gick med i EU, med ökad federalism och mindre nationellt självbestämmande som följd.

I dag har som bekant Storbritannien, ett land som av hävd hållit frihetens fana högt, satt ner foten. Man lämnar det europeiska unionsbygget. Man anser att den överstatliga federationen som styrs från Bryssel går för långt i sina maktambitioner på medlemsländernas bekostnad.

 

Klåfingrigt mot jägare

I Sverige har inte minst landsbygdsbefolkningen som jägare, mjölkbönder, tamdjursuppfödare, samer, fäbobrukare, fiskare och andra grupper fått känna på EU:s klåfingrighet.

EU:s art-och habitatdirektiv, där allt som gäller miljö regleras, ligger som en våt filt över landsbygdens befolkning och näringar. Den innefattar allt från Natura 2000 till att i stor skala återinföra de stora rovdjuren i Europas kulturlandskap.

Trots att de stora rovdjuren i dag inte hör hemma där de en gång i tiden levde, har i synnerhet varg och varghybrider inplanterats i tätt befolkade områden med stora problem som följd.

Denna ensidiga strävan att bana väg för de stora rovdjuren sker på bekostnad av all annan biologisk mångfald.

 

Omöjlig löshundsjakt

I Sverige har klövviltsstammarna tillsammans med tamboskap fått ta de värsta stötarna. Att ha tamboskap på bete och jaga med löshund börjar bli omöjligt i varglänen.

Och i takt med att bytesdjuren minskar blir vargarna mera närgångna och är på många håll ett vanligt inslag i bebyggelsen, där gårdshundar och kattor blir enkla byten och föräldrar oroas för sina barn.

Art- och habitatdirektivet har rödlistat de flesta stora rovdjuren, vilket gör att jakt i egentlig mening inte får ske, förutom viss skyddsjakt och marginell licensjakt.

I Rovdjurspropositionen från 2013 säger sig dessutom regering och riksdag vilja han en stark och livskraftig vargstam. Inget medhåll därifrån heller för den hårt ansatta landsbygdsbefolkningen i varglänen, trots att de stora rovdjuren ständigt ökar i antal.

 

Nej från parlamentet

Krav restes på att art- och habitatdirektivet skulle reformeras och frågeställningar gick ut till EU-medborgarna 2016. Av svaren kunde utläsas att en modernisering av direktivet var nödvändigt.

Men EU-parlamentet röstade sedan mot en modernisering. Av de svenska EU-parlamentarikerna var det bara parlamentariker från Moderaterna och Kristdemokraterna som röstade för.

Med ett parlament som nu sagt nej var frågan färdigbehandlad för en redan rovdjursvänlig kommission, där miljökommissionären styrs av miljöorganisationer som WWF och LCIE, Large carnivore initiative for Europe, som är en sammanslutning av fanatiska rovdjursforskare och biologer.

 

Besvärligt i Sverige

För svensk del är rovdjursförvaltningen besvärlig på grund av alla överklaganden till domstol som görs, från stora miljöorganisationer till smärre sammanslutningar (till och med Facebook-grupper) som inte gillar jakt.

Den förra regeringen gjorde inte mycket i rovdjursfrågan, men den åstadkom emellertid att överklagande inte skulle gå till domstol utan hamna hos Naturvårdsverket. Detta dribblade den nuvarande regeringen skyndsamt bort och förpassade rovdjursfrågorna tillbaka till ruta ett.

I dagsläget är pessimismen stor bland de som drabbas värst av rovdjuren. Inget ljus kan skönjas i tunneln.

Våra politiker styrs av trender, okunskap och röstfiske. Miljöorganisationerna är starka i storstäderna och okunniga politiker är lätta byten för deras lobbyister.

Dessutom törs man inte stöta sig med en lika okunnig men talrik stadsbefolkning, ofta med vargsympatier, som verkar nöjda bara Ica och Coop har mat på hyllorna, utan att fråga sig hur matproducenterna har det ute i verkligheten.

 

Låg försörjningsgrad

Sveriges försörjningsgrad är otroligt liten i dag jämfört med hur det såg ut under andra världskriget, när det fanns mjölkkor på nästan alla gårdar och torp ute i byarna.

Ändå var det mycket knapert med maten, speciellt i städerna. Hur tror man det skulle gå i dag i ett sådant läge?

När man i dag tillåter rovdjuren ta 25 procent av samernas renar – cirka 60.000 djur, när mjölkbönder, fårbönder och fäbobrukare lägger ner på grund av rovdjurstrycket, när älgjakt ställs in på grund av att varg utarmat viltstammarna utan att myndigheterna reagerar, då går kalla kårar efter ryggen.

Våra styrande har inget ansvar eller bryr sig inte om försörjningen av sin egen befolkning!

Efter en eller ett par veckor svälter större delen av befolkningen vid ofärd och avspärrning.

 

Staten tar inte ansvar

Vad har då folkförsörjningen och rovdjurspolitiken för gemensam nämnare?

Jo, hanteringen av dessa viktiga frågor de senaste 15–20 åren visar med all önskvärd tydlighet hur staten har abdikerat från sitt ansvar för medborgarna.

Medborgarna håller sin del av avtalet med skattemedel, medan staten inte levererar den trygghet som förväntas!

Ansvar måste krävas av de som fattar kortsiktiga, ogenomtänkta beslut som får katastrofala följder för landet.

 

Ny politik krävs

Det är i skenet av ovan nämnda krisområden som en ny inriktning av svensk rovdjurspolitik måste ske.

Med tanke på dagens obefintliga möjligheter till folkförsörjning vid avspärrning, måste en ny rovdjurspolitik skapas.

Den måste ha som syfte att tillvarata och vårda värdefulla viltstammar både på land och i hav på bästa sätt, och se dessa som en tillgång för folkförsörjningen, i stället för att till stor del vara rovdjursföda.

Vidare kommer en ny, verklighetsanpassad, rovdjurspolitik att skapa framtidstro för hårt ansatta bönder och tamdjursuppfödare och möjliggöra ett effektivt och utökat jordbruk på alla platser i vårt land.

 

Gunnar Jakobsson

Håknäs

Publicerat i Uncategorized

UTSLÄPPSRÄTTER, GÅRDAGENS AVLATSBREV Ny intressant info från Klimatsans

Kom ihåg dagens datum: 2/2. Dagen då vår demokrati skämde ut sig som helt dysfunktionell. Idag har en ”klimatlag” lanserats enligt en överenskommelse mellan alla partier utom SD.

http://klimatsans.com/2017/02/02/klimatlag-for-troende/

Jag ser den som en symbolhandling utan annan användning än att skrämma okunniga med.

Regeringens ledamöter kan inte vara okunniga om att vi är många som anser klimathotet som en BLUFF. De går vidare utan att ens lyssna på argumenten för det. Beträffande ”vår generations” viktigaste fråga.

Hur kan de etablerade partierna gå med på bluffen ? ? ?
+ – + – + – +
Några måste ju läsa Östran i Kalmar. Där bor Johan Persson, som är ersättare i socialdemokraternas partistyrelse. Lars Cornell har fått in en utmärkt debattartikel med rubriken:

Koldioxiden har gett oss en skönare värld http://klimatsans.com/2017/02/02/en-skonare-varld/
+ – + – + – +
Nu börjar några små rännilar av positivt klimatnytt leta sig ut i
offentligheten:

Ändrat klimat ger bördigare bergslandskap http://www.atl.nu/lantbruk/andrat-klimat-ger-bordigare-bergslandskap/

Snart kanske någon vågar tala om att koldioxiden bidragit till ständigt ökade skördar och snabbare tillväxt i skogarna. . .
+ – + – + – +
Klimatnojan har öppnat för helt vettlösa arrangemang i gigantisk skala.
Utsläppsrätter är ett sådant: Enorma penningsummor för något som ingen
ser och ingen saknar. Nu avslöjas miljardsvindel bara för momsen på dem:

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svensk-lagstiftning-mojliggjorde-miljardsvindel-1
Föreställ dig då vad som kommer att ske inom den Gröna Klimatfonden, som
skall dela ut 100 miljarder dollar varje år. När världens alla
korrumperade diktaturer kan propsa på att få tillsätta sin kvot av
byråkrater där.
+ – + – + – +
MVH

Sture Åström 0707-730 756
http://klimatsans.com

Publicerat i Uncategorized

NYA SANNINGAR FRÅN KLIMATSANS

Gästbloggare Sture Åström.
Försmak av kallare klimat
http://klimatsans.com/2017/01/31/forsmak-av-kallare-klimat/
+ – + – + – +
SVT excellerar i fake-facts:
http://www.svtplay.se/video/12087634/det-varas-for-solen/dokument-utifran-det-varas-for-solen-det-varas-for-solen

I början handlar det om solpaneler, som nu har blivit så billiga att
deras ström är billigare än sådan från naturgas. Men då räknar man inte
med hela systemets kostnader. För att fungera på en utvecklad elmarknad,
måste ström dels distribueras i ett elnät och dels komma alla timmar på
året. Det senare löses med ”vanliga” kraftverk, som man räknar med att
de inget kostar eftersom de redan finns. Det är fullständigt ohållbart.

Så länge det inte finns batterier som kan spara ström från sommaren till
vintern, måste man i kalkylen för solpaneler räkna med investering i
gas- eller kolkraftverk med lika stor kapacitet som solpanelerna. Det
torde döda alla projekt med finansiärer, som har vettet i behåll.
Från minut 38 handlar programmet om El Hierro:

De installationerna har vi behandlat ett flertal gånger.

http://klimatsans.com/2015/12/18/maste-el-hierro-halvera-sin-befolkning/
http://klimatsans.com/2016/03/07/fornybart-pa-el-hierro-ett-fullskaleprov/
http://klimatsans.com/2016/07/12/el-hierro-fiasko-for-fornybart/
http://klimatsans.com/2016/07/29/fornybart-pa-teneriffa-okar-co2/

Missräkningar, vindstilla, läckande dammar och nödvändigheten att
ständigt hålla peltonturbinerna i full fart, för att de skall hinna
parera möllornas nyckfulla produktion har gjort att dieselgeneratorerna
stått för 63 % av ett helt års elproduktion.
+ – + – + – +
Solpaneler behandlas mer utförligt här:

The Cost of Progress in Solar Power

http://www.energyandcapital.com/articles/the-cost-of-progress-in-solar-power/5730
+ – + – + – +
Fores fortsätter med systematisk desinformation. Vad sägs om ett
frukostmöte med Mattias Goldmann, Jenny Stiernstedt och Susanna
Baltscheffsky, numera på SR KLotet, den 21/2:

Varmare klimat – en iskall nyhet?
http://ui.mdlnk.se/Issues/0edf0b67-53db-4368-af31-17fcf81a5db6?ContactId=013a3d2c-910f-4cf8-ae3a-fa5e42cc29cb&IssueId=0edf0b67-53db-4368-af31-17fcf81a5db6
+ – + – + – +
Donna Laframboise meddelar att i SA gäller nu att politiker inte får
sätta sig över forskares rapporterande:

The US government says its a violation of scientific integrity for
political officials to alter scientific findings. But political revision
is central to how IPCC reports get produced.

US Scientific Integrity Rules Repudiate the UN Climate Process

Det mest anmärkningsvärda är att denna klausul infördes av Obama de
sista dagarna av hans period. Han planerade förmodligen detta som
sabotage mot Trumps avsikter att ”rensa ut” i klimatbyråkratin. Men han
fattade inte att det betyder att IPCC:s arbetssätt med politiker, som
”ord för ord” formulerar sammanfattningarna av rapporterna blir ogiltigt.

Okunskap är kännetecknet på klimathotarna.
+ – + – + – +
MVH

Sture Åström 0707-730 756
http://klimatsans.com

Publicerat i Uncategorized